Sydafrika
-
Massblomning i Namaqualand
-
Massblomning i Namaqualand
-
Aloidendron
-
Knervsflakte
-
Knervsflakte
-
Drosera
-
Asteraceae
-
Kirstenbosch canopywalk
-
Kustnära stopp
Anders Stålhand, chefsträdgårdsmästare i Botaniska trädgården berättar om exkursionen till Sydafrika.
Exkursion till en av världens viktigaste hotspots för biodiversitet
Tre bilar fulla med biologer, botanister, professorer och trädgårdsmästare gjorde i slutet av augusti en två veckor lång exkursion till Sydafrika. Med ett geografiskt förflutet som en del av det som idag är Australien och miljontals år av isolering har flora och fauna i Sydafrika utvecklats till något som man inte kan se någon annan stans i världen. Med ständigt skiftande jordarter och fuktighetsförhållanden har det gett en mosaik av växtmiljöer med enorma mängder arter.
Som trädgårdsmästare från Sverige tappar man lätt fotfästet när man dyker in i floran. Inget är som på norra halvklotet. Det finns knappt några träd, på håll liknar mycket vegetation någon form av hed med mycket buskar med barrliknande blad och oansenliga blommor. Men tittar man närmre hittar man en enorm variation och artrikedom och makalöst vackra arter ur familjerna Asteraceae, Liliaceae, Iridaceae och inte minst succulenta Aizoaceae. Man får lära sig ett helt nytt florarike.
Vi började resan i det fuktiga kapområdet och våra första stopp var i kustområden med vegetationstyperna Fynbos och Renosterveld. Fynbos är oerhört artrikt och det finns tusentals endemiska arter till fynbosområden. Det vill säga de finns bara just där. Fynbosen karakteriseras av en stor mängd arter med tunna barrlika blad (ericoida). Släktena Restionaceae och Proteaceae är tätt förknippade med Fynbos. Renosterveld är en vegetationstyp på mer näringsrika jordar än Fynbos,. Eftersom näringsrik jord i stor grad har odlats upp finns det idag bara små isolerade delar kvar av Renostervelden. Det finns ett stort intresse hos allmänheten för botanik och vi träffade direkt flera som var ute för att titta på den rika floran. Samtidigt som det sker insatser för att restaurera värdefulla vegetationstyper och skydda det som finns innebär det enorma utmaningar när man gör det i ett land där det är svårt att sätta ner sin fot utan att göra det på en hotad art. Redan andra dagen samlade vi Silene för genetiska studier och insekter för genetiska biogeografiska studier på Göteborgs universitet. Med trädgårdsmästarögon var det fantastiskt att se pelargoner, afrikanska margueriter och aloe i sina naturliga miljöer och kompositioner som man direkt ville ta med sig hem till planteringar och kaktusväxthus.
När vi fortsatte norrut kom vi till den varma och torra nybildade nationalparken Knervsflakte. Med en slätt som sträckte sig från horisont till horisont strösslad med låga buskar i röd jord gav den verkligen insikt i vilka extrema förhållanden livet här lever under. Detta var under senvintern i Sydafrika och ändå kröp temperaturen upp över trettio grader. På den annars röda slätten fanns det stora vita fält av små kvartsbitar. Först såg de ut att helt avsakna växter men vid en närmare titt såg man perfekt kamouflerade succulenter. Extremt smala nischer med oerhört svåra förhållanden och minimala möjligheter för spridning gör hela den sydafrikanska biologin mycket känslig för påverkan. En art kan finnas på en enda plats och ingen annan stans i världen. Det finns oändligt med behov av skydd och mycket finns kvar att studera och kartlägga.
Ännu längre norrut blev det än torrare och varmare och trots att vi var i ökenlik Karoo-vegetation i Namaqualand fick vi se oslagbara massblomningar av asteraceer längst i norr. Orangea och gula asteraceer täckte övergivna sädesfält tack vare vinterns lilla tillskott av fukt. Innan vi vek av söderut igen så besökte vi även det marsliknande landskapet i Richtersveld. Även där bland rakbladsvassa stenar fanns vegetation som kämpade för sin överlevnad och det är ofattbart att så mycket som 5000 arter fanns bara där.
På väg söder ut stannade vi i Cedarbergen och fick uppleva områden med rörlig fukt och bland växterna var vi extra glada över att se flera arter av de insektivora Drosera och den från trädgårdar bekanta Melianthus major.
På sydkusten fick vi äntligen stifta bekantskap med de för Sydafrika så klassiska Proteaceer. Om man inte varit i Sydafrika känner man mest igen dem från floristdisken som de där stora nästan kronärtskocksliknande blommorna i fantastiska färger.
Vi avslutade resan tillbaka i Kapstaden med nätverkande och föreläsningar med Cape Town University som gav nya bekantskaper och sådde frön till kommande fruktbara samarbeten. Vi gjorde också besök på Kristenbosch botaniska trädgård där vi tog inspiration av samlingar med geofyter och konstaterade att vi hade liknande utmaningar i skötsel av åldrande anläggningar. Vi tar med oss kunskap om sydafrikanska växtsamhällen, känslan av dem, hur mycket som finns kvar att kartlägga och utforska, medvetenheten om hur sköra system det finns och potentialen i ex situ bevarande som ett sätt att säkra arters fortlevnad. Nätverken mellan botaniska trädgårdar och våra fröutbyten stärker oss och säkrar bevarandet av unikt genetiskt material.
Från botaniska trädgården åkte Erik Vidstige trädgårdsmästare som arbetar bland annat med sydafrikanska Lithops, Anders Stålhand Chefsträdgårdsmästare, Alexandre Antonelli botanist i Göteborgs botaniska trädgård, Professor i systematik och biodiversitet och Mari Källersjö prefekt. För Mari var Sydafrika ett kärt återseende, hon har tidigare bott i och forskat på sydafrikanska asteraceer. Från Göteborgs universitet åkte förutom Alexandre Antonelli en grupp av forskare och doktorander.
