Webbplatsen använder teknik som troligen inte stöds av din webbläsare som exempelvis Internet Explorer 11. Vissa saker kan se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.

Gå direkt till huvudinnehållet

Begonior

Begonia

Botaniska trädgårdens begoniasamling omfattar omkring 100 arter och kulturformer. Här växer järnkorsbegonia (Begonia masoniana) från Nya Guinea, myrtenbegonia (Begonia foliosa) från Ecuador och manschettbegonia (Begonia manicata) från Mexiko. Några välkända hybrider finns också, till exempel näckrosbegonia, ricinbegonia och fläckbegonia.


Begonian som prydnadsväxt

Under slutet av 1800-talet och första halvan av 1900-talet var begonians popularitet som prydnadsväxt betydligt högre och sortimentet rikare än idag. Därefter dalade populariteten hos de kommersiella odlarna trots att antalet nya vilda arter som beskrivits ökat enormt.

Nu upplever begonian något av en renässans. Flera nya och gamla arter har lanserats och blivit åtkomliga för den vanlige amatörodlaren. Denna vackra och ofta mycket tacksamma prydnadsväxt är väl värd att uppmärksammas.

Utbredning och utseende

Begoniasläktet omfattar omkring 1400 arter som växer i alla tropiska och subtropiska delar av världen. Största rikedomen finns i norra Sydamerika. Variationen är stor. En del är mycket små, andra blir 3-4 meter höga och ytterligare andra är veka klängväxter.

Idag finns över 10 000 namnsatta kultursorter. Det är resultatet av ett mångårigt, systematiskt hybridiserings- och selektionsarbete.

Nästan alla begoniaarter har asymmetriska blad. Blommorna är enkönade och både och hon- och hanblommor finns på samma planta. Fröna är mycket små och sprids vanligtvis med vinden. Hos en del arter har fröna luftfyllda celler som underlättar spridningen, som en ballongeffekt.

Begonians användningsområden

Förutom sin stora betydelse för trädgårdsodlingen har begonian få användningsområden, men det finns några exempel. Begonia grandis som odlats i Kina under flera hundra år används än idag vid rengörning av sår och behandling av svullnader. Många begonior äts som grönsak eller dricks som örtte lokalt i både Afrika, Asien och Sydamerika.

Flera arter ingår i de traditionella folkmedicinerna bland annat i örtteer mot feber och förkylning. Ett ganska bittert, purpurfärgat te gjort på den i södra Kina välkända Begonia fimbristipula, kan ibland hittas i Asiatiska butiker i väst.

I Indonesien odlas Begonia muricata på en del håll som grönsak. I Sydamerika används bladen från ett par arter som C-vitaminkälla i förebyggande syfte mot skörbjugg.

Begoniahuset i Botaniska trädgårdens växthus

I Begoniahuset är klimatet subtropiskt med en vintertemperatur på ca 15°C. Utöver Begoniasamlingen med ungefär 150 arter och kulturformer, visas här också betydelsefulla nyttoväxter som ris, bomull, pockenholz och kaffe.


Senast uppdaterad: 2017-01-25 11:12