Brasilien 2022
-
-
-
Bromeliacé-specialisten Igor från botaniska trädgården i Rio de Janeiro har hittat en för honom ny art.
-
Allison Perrigos fynd - en spektakulär bromeliacé, från ananas-familjen.
-
Arbetande bladskärarmyror
-
Deltagande forskare från bland annat Antonelli Lab.
-
Mats Havström, forskningschef i Göteborgs botaniska trädgård, berättar om sin resa till Brasilien och de fascinerande arter som inspekterades närmre.
Brasiliens atlantiska regnskog är en okänd skatt
Jag befinner mig på en plats som saknar spår av mänsklig närvaro. Träden täcks av epifytiska mossor, lavar, begonior, orkidéer, bromeliacéer, ja, det svenska språket räcker inte för att beskriva allt. Klättrande passionsblommor på höga trädormbunkar, palmer och jätteträd. Allt ackompanjerat av ljuden jag minns från Jan Lindblads filmer på 1960-talet och vetskapen att en puma skulle kunna passera i skymningen.
Tillsammans med Antonelli Lab, Kew Gardens samt Centrum för Globala Biodiversitetsstudier vid Göteborgs universitet, och med stöd av vänföreningens Carl Skottsbergs-fond, är jag på fältresa med syftet att påbörja arbetet med att etablera en forskningsstation i den atlantiska regnskogen nordost om Rio de Janeiro.
På vandring i molnskogen
Mångfalden av arter är verkligen häpnadsväckande och det går långsamt framåt när alla hittar något nytt var femte meter. Tack vare lokala insamlingstillstånd har vi kunnat börja testa metoder för att bygga upp en liten referenssamling. På sikt kan den även fungera som en genbank för bevarandearbete samt en bas för nya växter i Botaniskas växthus.
Begonior finns överallt och kan observeras till och med på natten, men då är vi ute främst för att uppleva alla insekter eldflugor och mängder av stora nattfjärilar. Och så fluorescerande svampar. Eller bara det totala mörkret. Inga pumor eller ozeloter ännu men de rör sig här.
Allison Perrigo hittade en spektakulär bromeliacé, ananas-familjen, som ramlat ner från ett jätteträd. Vi hittar många epifyter, inte minst orkidéer, på det sättet.
Bladskärarmyrorna verkar tycka att diadembuskens kronblad är rätt mat för deras svampodling.
Kolibrier är vanliga i den atlantiska regnskogen, vi har hittills haft fem arter som kommer fram till mataren utanför huset. De gynnar uppkomsten av rödblommiga växter, till exempel finns här röda passionsblommor och alströmerior. Detsamma gäller förstås släktet Hippeastrum, amaryllis, som har sitt ursprung här. De är visserligen överblommade så här års i november, men vi ser frökapslar och bladrosetter här och där, både på marken och på trädstammar.
Efter att forskarna från Antonelli Lab anlänt intensifieras utforskandet av den biologiska mångfalden i området ytterligare. Arters utseende beskrivs, prover samlas in och i vissa fall bestäms även DNA-sekvenser här på plats. En dag gör vi en så kallad Bioblitz, det vill säga söker igenom ett begränsat område under ett par timmar med målet att ta bilder som kan användas för att identifiera de arter som finns där. Vi laddar upp bilderna i appen iNaturalist. Det går då att göra om samma sak vid flera tidpunkter och följa utvecklingen av artsammansättningen i området.
Bromeliacé-specialisten Igor från botaniska trädgården i Rio de Janeiro har hittat en för honom ny art. Återstår att se om någon annan har beskrivit den.
Efter att under en vecka fått uppleva hur mycket biologisk mångfald som faktiskt finns i den atlantiska regnskogen, var det så dags att få se det som inte finns i den omfattning det borde, nämligen jätteträd. Ett tusenårigt exemplar av ärtväxten Cariniana legalis blir en ögonöppnare: vid tidpunkten för européernas ankomst var skogen full av liknande jättar, var och en hem för mängder av arter. En av Alexandre Antonellis visioner är att skydda individer med potential att bli jätteträd, och plantera nya exemplar på områden som kan återbeskogas för framtiden.
Mats Havström,
Forskningschef vid Göteborgs botaniska trädgård
