Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Restaurangen har öppet onsd - sönd. Byggtrafik på huvudvägen vardagar, välj väg ovanför Spegeldammen och vidare upp i trädgården. Denna sträcka är tyvärr inte tillgänglighetsanpassad. Växthusen är stängda. Aktuell info ang. Covid19

Göteborg är Sveriges ölhuvudstad

pripps bryggerier

Det är ölet som har gett humle en plats i kulturhistorien. Och det var de unika internationella kontaktytorna som gjorde Göteborg till den svenska öltraditionens hjärtpunkt.

Redan på 1810-talet satte sockerbruket i Klippan sin prägel på Majorna.  Efter några omskakande konkurser klev år 1836 den spenslige Etonynglingen David Carnegie in i manegen.  Sockerbruket i Klippan blev snart ledande inte bara på sockermarknaden utan också genom att göteborgarna med förundran såg hur en hel värld växte fram – en värld där fartygen kom från Karibien med sockerrör, där arbetarfamiljerna fick bostad, skola och sjukpenning och där brukets egen järnväg forslade råvaror in genom fabriksportarna.  Ännu på 2020-talet kan man i Klippans gamla källare finna spår – bokstavligen - av detta privata och märkliga järnvägsprojekt.

Men det var portern som skulle göra bruksägaren Carnegies namn legendariskt.

I mitten av 1800-talet betraktades porter som ett nästintill hälsobringande alternativ till det skadliga brännvinet. Det är enbart för eftervärlden som det kan te sig kuriöst att en av Carnegies chefer, Oscar Ekman – en man med betydande skägg och pondus i det göteborgska näringslivet – också var en centralfigur i den tidiga och rätt splittrade nykterhetsrörelsen. Ekman och Wieselgren kämpade arm i arm mot fylleriet.  Få verkade tycka att det var konstigt att denne nykterhetsförkämpe samtidigt var chef för Sveriges största porterbryggeri.  

Carnegies gamla sockerbruk har genom en mängd transformationer kommit att överleva in i 2000-talet - som investmentbank i Stockholm. Men det är ingen djärv gissning att hävda svensken i gemen är mer bekant med Carnegies porter än med Carnegies bank 

Men 1800-talets göteborgska bryggerihistoria tillhör egentligen inte Carnegie. Portern blev efter hand något som snarast hamnade i marginalen.

Det symboliska startåret bör istället fastställas till 1828

Flera stora starka

Johan Albrecht Pripp bryggde öl vid Stampen.  

Han var född år 1795 i Kristine församling i centrala Göteborg. Han verkar enligt samstämmiga uppgifter ha varit en glad gamäng, svag för skoj och fest, och en smula traditionell som företagspatriark. Men som entreprenör var han snabbfotad.

På ett bevarat porträtt ser han sävlig och godmodig ut, med hakan lagd i ett fryntligt veck över kragen.

Han blev pionjär in den del av den svenska ölhistorien som som hör till industri- snarare än hantverkshistorien.  Före Pripp var hela den göteborgska bryggerinäringen – med undantag för Carnegies porter – småskalig.

Johan Albrecht Pripp ville brygga öl i stor skala.

Han hade också turen  att vilja det vid rätt tidpunkt. 

Ty i mitten av 1800-talet katapulterades de svenska bryggerierna uppåt i industrihierarkin.

Det berodde dels på en ökad reglering av brännvin som allt fler började betrakta om en hälso- och samhällsfara.

Men det berodde också på att nya metoder för industriell bryggning i stor skala nådde Göteborg  - inledningsvis i form av bayerskt öl, tillverkat med nya tyska metoder.

Så småningom kom det moderna och storskaligt tillverkade lagerölet och pilsnern. 

Svenskarna började blev ett folk av öldrickare snarare än brännsvinsdrickare och när städerna samtidigt växte uppstod en enorm efterfrågan. 

I denna industriella gryning var Johan Albrecht Pripp pionjär i Göteborg. Men han var verkligen inte ensam. Enbart vid Stampen i anslutning till Fattighusån fanns Prippskonkurrenter som Rasch & Co, Börjessons Bryggeri och Göteborgs bryggeri. Det var alla pigga på att anamma den nya massprodukten pilsner.  

Pilsnerkrig

Under andra halvan av 1800-talet växte flera storbryggerier upp i Göteborg och Götteborgstrakten. Utöver Pripps märktes Münchenbryggeriet, Lyckholms i Skår och Kronan i Majorna. 

Johan Albrecht Pripp hade avlidit år 1865. Sonen Frosten Carl Pripp hade då tagit över som chef. Men sonen hade – som Svenskt biografiskt lexikon uttrycker saken – klen hälsa och vistades långa perioder på tyska kurorter. Han gick bort redan 1878.

Därmed var familjen Pripp ute ur leken. Bolaget drevs vidare av andra.

Namnet Pripp skulle ändå dominera den svenska ölmarknaden i ytterligare över hundra år.

I slutet av 1800-talet pågick ett veritabelt ölkrig mellan en handfull ganska stora Göteborgsbryggerier. 

Men bryggerierna behövde bekriga mer än varandra. Ännu en fiende hade blivit synlig vid horisonten.

Ty samtidigt radikaliserades den nykterhetsrörelse som ofta hade kristna förtecken. Porter och öl betraktades av de nya nykteristerna nu som fienden  - och inte, som tidigare, som nästintill alkoholfria alternativ. Vid sekelskiftet 1900 anslöt sig även många socialdemokrater till den absolutistiska nykterhetslinjen.

Därmed blev det besvärligt att vara bryggare. I detta ölflerfrontskrig började några av Göteborgsbryggerierna - Kronan i Majorna och Münchens i Haga - helt enkelt stödja arbetarrörelsen ekonomiskt, med bryggeriaktier och förmånliga lån till Folketshusföreningen i Göteborg.

Det är svårt att säga säkert i vilken mån detta lyckades.

Men faktum är att det 1914 fanns blott två bryggerier kvar i Göteborg: Pripps och Lyckholm. 

Göteborg torrlägs

1927 slogs Pripps och Lyckholms ihop och köpte samtidigt Carnegiebryggeriet.  Pripp & Lyckholm började systematiskt köpa upp bryggerier i Västsverige.

Det göteborgska ölkriget hade därmed blivit en nationell angelägenhet.

Efter andra världskriget var det inte enbart världsstormakterna som delade upp världen i intresseområden.

I Sverige delade storbryggerierna i Malmö, Göteborg och Stockholm Öl-Sverige mellan sig. Det var en kamp full av politik, ränker, list och fredsfördrag och uppdelning i territorier och intresseområden.

Detta krig tog slut 1963 när Pripps efter att först ha köpt Malmö Förenade Bryggerier slog sig samman med koncernen i Stockholm. 

I november 1963 återstod en enda svensk koloss: Pripps. 

Den jovialiske Johan Albrecht Pripps lilla anläggning som startat på Stampen år 1828 hade därmed växt till något som åtminstone delvis påminde om ett svenskt monopol.

För 19560- och 70-talens göteborgska öldrickare skulle det förmodligen te sig nästintill omöjligt att tänka sig en tillvaro utan Pripps dominans.

Men då inträffade något.

1980- och 90-talen blev vemodiga decennier i den göteborgska ölhistorien. Pripps hade börjat tappa styrfart redan när mellanölet försvann 1977.

Med det nya millenniet såldes Pripps till Carlsberg som flyttade all tillverkning till Falkenberg.

Göteborg stod för första gången i historien utan bryggeri. 

Det verkade dystert för alla ölvänner. 

Men uppenbarligen fanns det alltför många göteborgsk öldrickare som inte trivdes med detta torrlagda landskap.

Nya tider

Med det nya millenniet kom också ett nytt fenomen i den göteborgska bryggeriterrängen:  de så kallade mikrobryggerierna. 

Plötsligt fanns det göteborgsk finöl. Bland dessa nya bryggerier märktes bland annat Dugges i Mölndal och – i Lyckholms gamla lokaler – Oceanbryggeriet.  

I skrivande stund – år 2021 – är det nästan omöjligt att överblicka det göteborgska bryggerilandskapet i all dess skummande vitalitet. Ny konstellationer uppstår hela tiden. Gothenburg Brewers Guild - Göteborgs bryggargille – har 35 medlemmar.  

Därmed är cirkeln sluten.

 Har Göteborg åter blivitGöteborg har åter blivit en stad med många små och medelstora bryggerier som framställer öl under hantverksmässiga former.

Och efterfrågan på humle kan väl anses vara tryggad.

Kristian Wedel 
 
Bild: Interiör från Pripps bryggeri, som låg

på Stampgatan i Göteborg.© Aron Jonason Göteborgs Stadsmuseum


Senast uppdaterad: 2021-05-25 15:42