Näsduksträden

Näsduksträd

Näsduksträdet (Davidia involucrata var. vilmoriniana) blommar vanligtvis i slutet av maj / början av juni. Det finns två näsduksträd i Botaniska trädgården - ett i Japandalen och ett i Bambulunden. Exemplaret i Japandalen är det där man lättast kan se blomningen. Det står på höger sida om huvudvägen strax efter dammen på vänster sida. 

 

När näsduksträden blommar kommer besökarna i tusental till Botaniska trädgården för att beundra detta märkliga träd. Inget annat träd kan uppvisa en liknande blomning, och i sitt släkte Davidia är arten D. involucrata ensam, även om det finns en varietet. Det är just den - varieteten vilmoriniana - som växer i Botaniska trädgården. Främst skiljer den sig från artens huvudtyp genom att bladens undersida är glatt och inte silkeshårig. Dessutom är varieteten något härdigare, vilket har varit utslagsgivande här. Den vackra blomningen är dock densamma.

 

De egentliga blommorna oansenliga. De saknar kronblad och hänger på halvdecimetern långa, smala skaft i en liten rund, rödbrun blomställning, som består av många hanblommor och en enda tvåkönad blomma, där pistillens märke sticker upp. Den obestridliga skönheten uppstår främst genom att varje sådant litet blomhuvud omges av två vita stödblad som var för sig är olika stora. Det större kan bli upp till två decimeter och det andra ungefär hälften så långt. Oftast är blomningen rik och då skapar de vita stödbladen en svävande asymmetri som i allra högsta grad minner om vajande näsdukar på tork.  

 

I sitt hemland Kina är näsduksträdet sällsynt och förekommer vildväxande bara i spridda delar av sydvästra och centrala Kina. För européer var det okänt fram till att abboten, missionären och amatörbotanisten Armand David (som omsider fick ge namn åt släktet) 1869 skickade torkat material hem till Frankrike.

 

Efterhand spreds nyheten om det sällsamma trädet och exakt 30 år senare sände den välrenommerade engelska trädgårdsfirman Veitch iväg en ung växtsamlare till Kina i det enda uttalade syftet att samla frön av näsduksträdet. Det var upptakten till Ernest Henry Wilsons karriär. Så småningom skulle han komma att introducera fler östasiatiska arter än kanske någon annan. Jakten på näsduksträdet 1899-1902 blev ett eldprov och han bestod det med glans. Trots boxaruppror och allehanda umbäranden lyckades han leverera stora mängder frö, och snart spreds Davidia vida omkring i europeiska och amerikanska trädgårdar. Denne berömde brittiske växtjägaren beskrev trädet som det intressantaste och vackraste av alla träd i den nordligt tempererade världen. Han liknade dess blomställningar vid jättelika fjärilar svävande bland träden.

 

I Sverige är dock näsduksträdet en exklusivitet. Det är knappast härdigt i ett bistrare klimat än det göteborgska. Den som vill försöka sig på det bör välja en vindskyddad och varm plats med lätt men ändå näringsrik och fuktighetshållande jord.

GPS koordinater till näsduksträdet i Japandalen är N 57'40.625 Ö 011'57.22

uiqt|wB&iovm|i5ozmmvH%vozmoqwv5{miovm|i5ozmmvH%vozmoqwv5{muiqt|wBiovm|i5ozmmvH%vozmoqwv5{miovm|i5ozmmvH%vozmoqwv5{muiqt|wBjw|ivq{si5|ziloizlmvH%vozmoqwv5{mjw|ivq{si5|ziloizlmvH%vozmoqwv5{m