Odling av lök & knölväxter

Till skillnad från de flesta andra trädgårdsväxter vill lökväxterna ha en torr sommar. Ett soligt, väldränerat läge, en sydvänd vägg eller ett törstigt träd kan ge dem ett bättre mikroklimat i trädgården. Vatten, näring och ljus får de under höst, vinter och vår. Höst och vinter är mycket viktiga – under denna tid sker mycket i marken.

Stäpplökar som tulpaner (Tulipa), hyacinter (Hyacinthus) och våriris (Iris reticulata) blir som regel kortlivade, de klarar den första vintern utmärkt, men inte följande sommar. Fyll på var höst – de kostar mindre än en sommarblomma. Lök- och knölväxter från bergsängar och lundar tål fuktiga somrar. Lökar som lätt förvildas i vårt klimat som påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), vårkrokus (Crocus vernus), porslinshyacint (Puschkinia scilloides) och blåstjärna (Scilla) kommer från dessa miljöer.

Plantera lökar från september till oktober (tulpaner och våriris kan sättas i november). Små lökar och knölar som krokus (Crocus) och sippor (Anemone) sätts på 5-10 cm djup. Stora lökar som kejsarkrona (Fritillaria imperialis), påsklilja (Narcissus pseudonarcissus), tidlösa (Colchicum) och tulpan (Tulipa) med lökspetsen ca 15 cm under ytan. Vid hösttorka – vattna vid plantering.

Enligt tradition är benmjöl, hornspån och vedaska är bra gödning att sprida på hösten, det ger fosfor, kalcium och kalium. Fosfor tycks vara extra viktigt för lök- och knölväxter. Naturgödsel för kväve behövs tidigt och kan spridas redan under hösten. Det är extra viktigt om kejsarkronorna skall blomma om.

Efter vårens blomning måste bladen ladda om löken. Klipp inte bort blasten förrän den börjar vissna. Lök- och knölväxters livscykel gör att de inte konkurrerar med sommarväxande rabattväxter. Man kan med fördel fylla hela perennrabatten med lökar och låta perennernas tillväxt sluka den gulnande blasten.


Senast uppdaterad: 2017-11-29 12:23